Och bergen svarade av Khaled Hosseini

Boken börjar i en liten by ute på landet i Afganistan. En far berättar en saga för sin son, Abdullah, och dotter, Pari. Den handlar om en liten by som ibland får besök av en stor jätte. Han kommer tidigt på morgonen och knackar på taket. Det betyder att bonden måste lämna ifrån sig ett barn. När den här bonden som sagan handlar om får en knackning på taket blir han tvungen att lämna ifrån sig det barn han älskar mest.

Bonden sörjer mycket efter det och till slut går han den långa vägen till berget där jätten bor. Han försöker döda jätten men misslyckas. Istället blir han visad till en trädgård där friska, välnärda, välklädda och glada barn leker i en vacker omgivning. Jätten ger alltså ett fattigt barn möjlighet till ett bättre liv.

Dagen efter sagan tar mannen med sig flickan och går till Kabul. Pojken följer med trots att han inte får. Han har tagit hand om Pari ända sedan deras mor dog i barnsäng. I Kabul lämnas flickan kvar i en rik familj utan barn. Det är pappans svåger som ordnat det. Svågern arbetar i den familjen.

Hemma har pappan skaffat en ny fru som föder honom sonen Iqbar. Den nya frun har en vacker syster som egentligen skulle ha gift sig med mannen men blev krympling i en olycka orsakad av den nya frun. Hon tar hand om sin syster men tvingas av systern att följa med henne ut i öknen och lämna henne där. När hon kommer tillbaka gifter hon sig med Abdullahs pappa som hon alltid varit kär i.

I nästa kapitel får man följa svågern, Nabi, och hans arbete i denna familj. Mannen i familjen får en stroke och kvinnan tar Pari med sig till Paris. Nabi tar hand om mannen och det visar sig att mannen är kär i Nabi. Nabi hyser inte samma känslor utan hade varma känslor för kvinnan i huset, men stannar ändå troget kvar och tar hand om mannen ända till slutet. När mannen dör har han testamenterat det stora huset till Pari och Nabi ska ta hand om det tills Pari kommer tillbaka. Men Pari går inte att få tag i så Nabi hyr ut huset till en grekisk läkare som öppnat en mottagning för att rätta till barns ansikten när de blivit skadade i kriget. Nabi bor i en liten stuga och sköter trädgården fram till han dör. Då får läkaren alla papper om huset och han börjar leta efter Pari.

På det viset fortsätter det. Varje kapitel handlar om en ny person. Den knyter ihop generation efter generation. Tills sista kapitlet som än en gång handlar om Abdullah och Pari.

Boken är välskriven, har ett vackert språk men just detta hoppande från person till person, generation till generation, gör boken svårläst.