Boken börjar i en liten by ute på landet i Afganistan. En
far berättar en saga för sin son, Abdullah, och dotter, Pari. Den handlar om en
liten by som ibland får besök av en stor jätte. Han kommer tidigt på morgonen
och knackar på taket. Det betyder att bonden måste lämna ifrån sig ett barn.
När den här bonden som sagan handlar om får en knackning på taket blir han
tvungen att lämna ifrån sig det barn han älskar mest.
Bonden sörjer mycket efter det och till slut går han den
långa vägen till berget där jätten bor. Han försöker döda jätten men
misslyckas. Istället blir han visad till en trädgård där friska, välnärda,
välklädda och glada barn leker i en vacker omgivning. Jätten ger alltså ett
fattigt barn möjlighet till ett bättre liv.
Dagen efter sagan tar mannen med sig flickan och går till
Kabul. Pojken följer med trots att han inte får. Han har tagit hand om Pari
ända sedan deras mor dog i barnsäng. I Kabul lämnas flickan kvar i en rik
familj utan barn. Det är pappans svåger som ordnat det. Svågern arbetar i den
familjen.
Hemma har pappan skaffat en ny fru som föder honom sonen
Iqbar. Den nya frun har en vacker syster som egentligen skulle ha gift sig med
mannen men blev krympling i en olycka orsakad av den nya frun. Hon tar hand om
sin syster men tvingas av systern att följa med henne ut i öknen och lämna
henne där. När hon kommer tillbaka gifter hon sig med Abdullahs pappa som hon
alltid varit kär i.
I nästa kapitel får man följa svågern, Nabi, och hans
arbete i denna familj. Mannen i familjen får en stroke och kvinnan tar Pari med
sig till Paris. Nabi tar hand om mannen och det visar sig att mannen är kär i
Nabi. Nabi hyser inte samma känslor utan hade varma känslor för kvinnan i
huset, men stannar ändå troget kvar och tar hand om mannen ända till slutet.
När mannen dör har han testamenterat det stora huset till Pari och Nabi ska ta
hand om det tills Pari kommer tillbaka. Men Pari går inte att få tag i så Nabi
hyr ut huset till en grekisk läkare som öppnat en mottagning för att rätta till
barns ansikten när de blivit skadade i kriget. Nabi bor i en liten stuga och
sköter trädgården fram till han dör. Då får läkaren alla papper om huset och
han börjar leta efter Pari.
På det viset fortsätter det. Varje kapitel handlar om en
ny person. Den knyter ihop generation efter generation. Tills sista kapitlet
som än en gång handlar om Abdullah och Pari.
Boken är välskriven, har ett vackert språk men just detta
hoppande från person till person, generation till generation, gör boken
svårläst.
