Som alltid när jag läser Dan Brown så tänker jag i början: "Den kan nog bli bra". I mitten: "Ska jag sluta läsa? Den är lite väl jobbig" och på slutet: "Jäklar, vad spännande!"
Så var det även med denna bok. Men slutet var väl värt det hela. Jag tänker inte berätta om slutet - självklart - men jag kan tala om att det fick mig, som är så långt från religiös man kan tänka sej, att börja fundera på gud i alla fall. I den mening som avslöjas i slutet av boken. Det kan jag verkligen ta till mej.
"Harvardprofessorn i religiös symbolik, Robert Langdon, kallas i sista stund in för att hålla en kvällsföreläsning i Capitolium, Washington. Men bara minuter efter hans ankomst hittas ett märkvärdigt föremål i byggnadens rotunda. Det är dessutom kryptiskt kodat med fem olika symboler. Langdon förstår att budskapet är en uråldrig åkallan, menad att locka dess mottagare in i en sedan länge förlorad värld av hemlig visdom.
När Langdons mentor, Peter Solomon - filantrop och framstående frimurare - brutalt kidnappas, inser Langdon att det enda sättet att rädda sin väns liv är att hörsamma den mystiska uppmaningen och följa den vart den än leder honom. Han sveps in i en värld av beslöjade historier, gåtfulla ikoner och förborgade koder som tycks leda honom mot en ofattbar sanning."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar